This one will be in Swedish mainly because it’s a Swedish phenomenon.

Jag läser om rasande besökare som inte fått mat under Smash X Robin på Sjöhistoriska i Stockholm. Kanske var det en urusel organiserad festival, eller bara besökare som inte fattar bättre? Jag var själv inte där så jag kan inte uttala mig.

Det som är mer intressant är dock att evenemanget görs av Woha Dad ett bolag som drogs mycket i smutsen och fick mycket anklagelser under #Metoo perioden. Speciellt en av ägarna fick många anklagelser och många historier var just om dem. Samma sak här var också sånt som skvallrades om bakom låsta facebook konton. Vissa saker läckte ut men kan inte verifieras.

Vad som kan verifieras är att Robyn ställde upp med SKAP om att ta fram kvinnor i branschen. SKAP lanserade stort hur de brydde sig om feminism och kvinnor i musikbranschen 2014. Robyn var ju själva sinnebilden av feministisk musikbranschen som SKAP slog upp det ihop med Lina Thomsgård som då var PR person för Robyn. Där jag själv upptäckte hur mycket pengar Robyn och Lina Thomsgårds bolag Rättviseförmedlingen skulle ha för att ställa upp. Vilket jag skrev om i en debattartikel om hur man kan tydligen köpa ett budskap som fick Lina att ringa och försöka tysta mig.

Det jag regerade på då var att de kvinnor som fanns i branschen och var framgångsrika var inte inbjudna. Istället var det kvinnor som var påläggskalvar som egentligen bara hade en sak gemensamt de ingick i posset kring Robyn och Lina Thomsgård. När jag frågade insatta kvinnor ville de inte ens gå på evenemanget. De tyckte det var köpt och stärkte inte deras positioner. Jag var där och det var bedrövligt låg nivå och inte stärkte det några kvinnliga positioner heller. Så de hade rätt. I princip var det SKAP som skaffade sig ett dyrt alibi för att de då bara hade män i styrelsen.

Redan där tyckte jag det verkade som Karabuda och gubbarna betalde för att få sitta på stolarna. Vilket några år senare visade sig stämma när de blev dömda för mutbrott för sina extravaganza julfester och mutor till politiker.

Vad har det här med katastrofspelningen på sjöhistoriska? Jo plötsligen slår det mig. Robyn som är så feministisk och driver kvinnofrågor plötsligen slår sig i slang med Woha Dad? Man tycker att flera kvinnliga artister borde ha tagit avstånd då det var så mycket som osade just där. Men som jag skrivit tidigare, snacka går ju men trots allt pengar är pengar.

Blev nyss kontaktad av en feministisk skribent som ville belysa problematiken med få kvinnor i musikbranschen. Lite som att jag skulle behöva det beskyddet. Beskyddet kostade också. För att göra en liten föreläsning skulle skribenten ha 8500 kr plus resa och hotell. Jag påpekade att jag bara kan ge resa och hotell. Våra andra föreläsare som är klart bättre på att hjälpa fram kvinnor i branschen kommer gratis mot just resa och boende. Fick vi bara svaret, jag jobbar inte gratis. Tydligen var inte budskapet viktigt, bara pengarna.

Tydligen är feminism en handelsvara i musikbranschen i Sverige. Man köper sig ett märke att hänga på jackan. Lite som att man sätter in lite pengar till någon insamlingsgala för att bedöva sitt dåliga samvete.

Jag kommer inte göra så. Jag kommer skapa ett ställe där jag samlar de som verkligen bryr sig och på så sätt kan få bort de “dåliga” feministerna och ta fram de som verkligen jobbar för saken.