Började med någon självutnämnd hårdrocks manager (till att börja med nej du är inte manager om du är med i bandet). Bandet består av medelålders övervintrande hårdrockare som skickade en önskelista på distributionstjänster (fysiska) i USA. Samt en önskelista på gig de ville göra i USA och skivbolag de ville komma i kontakt med.

Spelställena var även spelställen som inte ens längre finns såg CBGB:s på listan. Eller ställen som idag inte gäller utan är mera turistmagneter som Whiskey a go go eller Viper room (som snart stängs). Skivbolagen var lika illa. De hade säkert läst på baksidan på deras gamla 80-tals album och plockat namnen där samma med flera av distributions tjänsterna.
Deras idé är att ta över hårdrocksvärlden men sedan starten 2003 har de ännu inte än enda låt över 10000 lyssningar på Spotify samt att de hade över 5000 likes på facebook men varje inlägg gillades av en eller två.

Det här är min vardag. Att tro att om man började träna Lasse Kronér idag så skulle han nog kunna spela på nästa VM i fotboll. Nej vi vet alla att det är i princip omöjligt. Låt i stället ta Ralf Edberg han är ju ändå ex fotbollsspelare. Inte ens där skulle oddsen vara stora. Risken att han skulle hänga med de yngre är ofantlig liten.

Men i musiken verkar de inte ens fatta de här sakerna. Att skicka över det här hårdrocksbandet på deras önskelista är lite korkat som att ta ut Leif Loket Olsson till svenska landslaget i fotboll i nästa VM.

Jag vill inte vara så jäkla elak, men det är så här det är. Ni har inte en chans. Den finns inte där så enkelt är det.