Varför är det svårt att hitta de seriösa? Jo  för de oseriösa tror de är seriösa. Det är just den paradoxen som gör jobbet svårt.

Inte ovanligt man får in artister som är lite äldre till åren som vill ha skivkontrakt. När man frågar varför de vill ha ett skivkontrakt får man inget riktigt svar. Det är liksom att få ett skivkontrakt är den heliga graalen men man vet inte varför.

Det intressanta är att de samtidigt föraktar alla skivbolag för de minsann lurar alla artister. Samtidigt som de i nästa andetag skriver på vilket papper som helst bara för att kunna gå ut på Facebook och skriva att de är signerade.

Börjar man rota mer i vad de egentligen vill, kokas det nästan alltid ner till att de vill släppa en platta. Som sagt det här gäller äldre personer de yngre är en annan historia.

Målet är att få en plastbit i handen (vinyl eller Cd) för att visa för kompisarna. Målsnöret är en releasefest om fyra månader (med eller utan inspelning är alltid tidsramen otroligt snäv).

Sen kan man tänka sig att göra en video också. Thats it! 

All Pr som krävs, spelningar, harvande i media. Nä det sköts ju per automatik av bolaget. Vi kan ta ett möte om diskussionen om omslaget där vi kan kolla testpressningen (precis som i videon till Nothing else matters). Eller kan vi gnälla att vi vill ha ett bokningsbolag.

De ska kunna kontrollera allt och samtidigt inte göra ett skit. I princip de vill hålla på med lull lullet. Det som är små skit i sammanhanget.

I princip är de här de mest oseriösa. Det går att göra sånt här när man har en fanbase som är 20 år gammal. Men utan den fanbasen så blir det oseriöst.

Jag förstår ju att artisten tycker ju att de är seriösa.

Problemet ligger i att de går mot mål som ligger i det förgångna. Storyn de berättar är som det var på 80 och 90 talet. Idag krävs en helt annan motivation. Ett helt annat driv. Många av minimum sakerna kan de inte ens uppfylla (hemsida, flöde i sociala medier, uppbyggd fanbase, längre tidsplan etc).

I princip så vill de mest att någon ska pynta ut pengar för deras plastbit. Vad som händer med den och musiken är irrelevant.

De anser nog att det är en seriös satsning då de repar två gånger i veckan (deras mail innehåller ofta orden: seriöst satsande).
De ser inte hur mycket som krävs idag av artisten. Det krävs klart mycket mer än för tjugo år sedan. De moderna verktygen gör att kraven och trösklarna är mycket högre än att ha en fin inspelning av musiken.

Samtidigt vet jag också om att när jag hör av mig med ett intresse för musiken så blir det ett jävla hallå i bandet. Plötsligt är man supertaggad och allt blir seriöst satsande. Här får jag ett problem att se vilka är seriösa och vilka är oseriösa. Det brukar utkristallisera sig efter ett tag, runt sex månader. Problemet då är att jag har investerat både tid och pengar på något som inte blev något.

Visst ofta kan vi se saker tidigt. Redan i mailet. Samtidigt som vi ibland blivit överraskade över folk som tagit sig i kragen och jobbat på. Svårigheten är att de oseriösa ser sig som seriösa.